Fin dag idag! Fotleden blev inte sämre utav gårdagen, och då kunde jag lika gärna köra nästa test av den – power cleans. Dagens pass skulle också innehålla ”T” sprinter, nåt som jag tror är skitbra att få in i träningen, men som fotleden inte är riktigt bra nog för. Det hade dock varit kul att göra, för det här är jag faktiskt ganska bra på – typ den enda fördel som 10 års badmintonspelande gav mig: bra rörelse i sidled. Sparar dessa till senare.

Uppvärmning fick dock bli 1,6 mils cyklande i lugnt tempo för att plocka upp en 4kg medicinboll. Gjorde absolut ingenting då vädret var underbart!

KB snatches@32kg: 5/5/5/5, 4/4/4/4, 3/3/3/3, 2/2/2/2, 1/1/1/1 = 60 repetitioner fördelat på 5 varv alltså. Stretching mellan varven. Ingen stress och inte så jobbigt.

5 varv av 3 power clean direkt följt av 20m accelererande sprint@80%. 3 minuters vila mellan varven: 80kg, 80kg, 80kg, 82.5kg, 85kg

5 varv av 6 strongman medball toss. 2 min vila mellan varven: 4kg medicinboll.

Smet in lite KB snatches i uppvärmningen. Gillar inte alls att snatcha comp bells. Handtaget fastnar i handen på ett dåligt sätt för mig.

Inga problem med foten i vändningarna, men sprinterna kändes osäkra när det var dags att stanna (accelerera kändes däremot helt okej). Samma känsla av att inte ha ”det” (”poppen”) i höfterna som igår, så jag höll ner vikterna tills fjärde varvet när jag ökade lite, och 3×85 var allt jag hade i mig idag – inte direkt jättenöjd med det. Sen tog jag mig iväg till närmsta öppna fält och kastade lite.

Medicinbollkastningen rent vansinnigt rolig. Tog nåt varv eller två innan koordinationen och precisionen hittades, innan dess så hamnade bollen både lite här och där. Kände mig som Rick Bruch när jag hivade bollen och primalgrymtade. Ingen har väl undgått CrossFit Uppsalas fascination för Rickys metod och kapacitet när det begav sig. Vi gillar Ricky. Och för att hylla Ricky ytterligare lite så bjuder jag på ytterligare en i raden hopklipp från briljanta ”Själen är större än världen”.