Lunchpass. Fick med min forne vapendragare Mattias för en gångs skull – han har varit lite upptagen med att… öh… inte träna på sistonde. Men idag var like the good old days.

På tid 20 ring dips, 20 obrutna pullups, 20 GHD situps, 20 air squats, 20 Back extensions. 2 minuter vila mellan varven: 3:07, 3:06, 4:17, 5:20, 6:17

Horribelt. Krash, bom, bang, huvudvärk, klampande i lervälling efter andra ronden. Fick bygga en GHD ställning, vilket tog en hel del tid jämfört med ”riktiga” GHD situps i en bra ställning (gör dessutom höftextensionen bra mycket svårare = ger värk i ryggen. Reminder – gör inte dom såhär), och detsamma med back extensions – men ändå. Inte ens nån ursäkt att vi delade utrustning och fick vänta på varandra ibland. Nä, idag var jag helt enkelt inte nåt vidare. Kan bättre. Jaja, får ta med mig att jag gjorde dom 20 obrutna pullupsen obrutna alla varv trots att jag var vid min hatstång.

Vi tröstade oss med lunchbuffé, men även det backlashade då vi mest satt och petade i maten och försökte tänka bort vår huvudvärk.

Började bli människa lagom tills jag kom hem, och kanske skulle dagens andra del lyfta upp mig lite? Så efter läxläsningar, städa-rummen-tjat och kvällsmatslagande passade jag på medan barnen kollade på scooby-do.

Egentligen skulle det ha varit rodd (samma pass som jag gjorde här i Februari), men då jag inte kunde hoppa rep inomhus (barnen ockuperade vardagsrummet) så förflyttade jag det hela till utomhus. Inte det dummaste, då tiden när Sverige blir obeboeligt i 4-5 månader närmar sig med stormsteg, och även om det var bläcksvart ute redan nu så får man väl försöka njuta av luften så länge man kan vistas i den.

2km löpning (inte platt) och sen AMRAP double-unders tills 10 minuter sen starten på löpningen: 7:36/105

Förra gången försökte jag med 110% tempo – det visade sig inte vara så bra för antalet double-unders (det födde även passet ”Martin” – på tid 2km rodd (måste vara sub 7 och måste vara PR), 5 double-unders). Provade taktiken 90% löpning istället, och det var tydligen smartare för hopprepandet. Där ser man.

Löpningen kändes helt okej – kunde pressat på lite mer, men var inte säker på förhand efter lunchkrashen. Hopprepande i mörker och kyla är förresten lite mysigt. Efter 5 pass på 3 dagar tar jag lite välbehövlig vila.