Veckans hårda dag. Mest för att jag verkligen, verkligen är okomfortabel med sprinter. Efter ett par stycken börjar hjärnan och kroppen skrika om att sluta. Men vad gör man? Man fortsätter…? Men först skulle ju benen sabbas i förväg förstås.

5-5-5-5-5 Back squat (high bar): 95kg, 95kg, 100kg, 100kg, 100kg

Mycket nöjd, då jag inte var helt säker på tekniken innan jag började. Svagare i high bar (som de flesta), och djupet var skitdjupt rakt igenom så vikterna var (för mig) okej. Ingen passare heller. Uthålligheten kan ifrågasättas – första repetitionen väldigt lätt, tredje tung, femte skittung. Iallafall kändes tekniken helt okej.

Cyklade förbi studenternas för att få in sprinterna innan jag hämtade kidsen på skolan, men där var det nån form av idrottsdag med etthundratusen ungdomar. Inga bansprinter alltså. Cyklade vidare dom 8 kilometrarna hem och tog mig ut i spåret bredvid istället. Borta bra, men hemma bäst.

8x200m sprinter@100%, ca 3-3:15 minuter vila mellan sprinterna: 30:34, 30:74, 31:10, 31:87, 33:07, 33:10, 34:26, 34:87

Böjarna kändes i låren. Intervall 5-8 var det en kamp för att överhuvudtaget komma i mål (vilket tiderna vittnar om). Hade aldrig klarat det utan Immortal Techniques hjälp i hörlurarna. Efter så fick jag avbryta ett försök till nerjoggning på grund av tokiga kramper i höger framlår. Har nog aldrig haft så starka muskelkramper förut. Sådär på gränsen till komiskt.